Intressanta frågor att ställa sig är, när, var och hur lär barn? Vilken roll spelar jag som pedagog in i detta lärande. Hur kan man främja samspel och samarbetet mellan barnen? Hur kan miljön och material erbjuda tillfällen till meningsskapande aktiviteter och lärande?

När, var och hur lär små barn?
I grunden handlar det om vilket förhållningssätt vi har gentemot barnen och deras lärvillkor. Hur vi bemöter dem, hur vi ser på deras förmågor, deras sociala kontakter och deras nyfikenhet inför världen. Samspelet mellan barnen, mellan barnen och pedagogerna och mellan barnen och omgivningen är i fokus och det är i det direkta mötet mellan dessa, genom dialog och handling i vardagen som lärandet kan få tar sats.

Mycket av innehållet i förskolans verksamhet präglas av olika rutinsituationer. Det jag kallar rutinsituationer är de alltså de återkommande inslagen i vardagen och som sker varje dag som t. ex lunch, samling, vila, blöjbyte eller av- och påklädning.

Det betyder att man kan se att varje enskilt stund på dagen erbjuder ypperliga tillfällen till lärande och socialt samspel. Att t.ex. passa på att verkligen "tala med" barnen vid blöjbytet i stället för att byta blöjor i parti och minut ger ett tillfälle till nära kontakt och en möjlighet att lära sig/erövra något nytt, språkligt och/eller begreppsmässigt.

Barn härmar eller imiterar varandra dagligen. Om kompisen skrattar lockas även andra barn med i skrattstunden. När barnen leker tillsammans, med eller utan ord, sker ett samspel som uttrycker glädjen över att vara tillsammans.

Vi är med och lägger grunden för det livslånga lärandet.

Vart kommer då IKT in i denna verksamhet?
Beroende på vilket perspektiv jag som pedagog har lärande och socialiseringsprocesser, så finns det flera möjligheter att implementera modern digital teknik i den pedagogiska vardagen.

Om man ser varje stund på dagen som en potentiell lärsituation så är det lättare att även kunna se IKT som en del av verksamheten. Datorerna skall finnas framme i miljön, på samma sätt som t.ex. klossar, material för skapande och böcker.

Jag tror att man måste gå bortom teknikens yttre skal och se mer till innehållet. För det är ju inte skärmen eller tangentbordet som är det viktiga, utan de möjligheter till socialisation, samspel och lärande med tekniken som medium/verktyg, kan erbjuda.

Små barn växlar ofta mellan olika aktiviteter och deras socialisationsmönster speglas ofta av korta men intensiva möten med kompisarna eller pedagogerna. Datorn som mötesplats där man tillsammans med pedagogen och några kompisar kan reflektera över vad som sker på skärmen är inte alls olik den situation man har om man t.ex. läser en bok eller bygger klossar tillsammans.

Det är inte meningen att datorn skall användas som "tidsfördriv" på förskolan, vad nu detta egentligen innebär. Allt vi gör är ju egentligen "tidsfördriv" och hur vi fördriver tiden (tar till vara tiden) är unikt för varje människa. Att lägga ett "värde" i vilka aktiviteter som anses vara rumsrena eller genom att tala nedlåtande eller kritiserande om valda aktiviteter är att tala om för någon annan att deras intressen inte duger. Vem vill höra något sådant? Intressen är en del av en själv och kritik för det man tycker om att göra kan nog uppfattas som kritik mot vem man är.

Människan söker efter mening och förstår man inte ett visst fenomen hamnar detta långt ner på listan över meningsfulla aktiviteter. 

Däremot ska man inte heller "styra" användandet av datorn lika lite som man styr om barnen vill leka med kuddarna eller sitta och rita. Min erfarenhet av användningen av datorer i förskolemiljö har inte visat några tecken på att barnen på något sätt skulle sitta helt passiva och utveckla någon form av "datorberoende" utan tvärtom, så har barnen efter stund gått vidare mot nya akttiviteter.